Lets go down to the beach! Solskydd är på. Snart kommer gänget. Mysigt. Sista dagen. Konstigt.

Mor, givetvis! We'll fix. Vi kan ju ringas ikväll.

Under förmiddagen har vi växlat på scenen. Vi fick så mycket positiv respons och fick till och med höra att vi nästa är klara för att göra föreställning på det som vi har nu. Mycket bra betyg som jag verkligen behövde höra. Jag längtar!

Nu ska vi ha genomgång på gamla shower så vi får se hur mycket av det som sitter kvar. Men va tusan. Med ett litet smile och flört så ska vi nog klara oss igenom allt.

Om ni visste vad kul det är. Jag vill inte kliva ner från scenen när jag väl står där. Det är fantastiskt kul att känna hur mycket jag utvecklats på bara dessa veckorna. Ingen dyr utbildning hade kunnat ge mig den glädjen och tron på mig själv. Jag tackar mig själv för att jag vågade åka.

Jag har redan börjat gråt och kommer antagligen fortsätta tills alla har rest och sedan kommer jag fortsätta lite till jag har vant mig.

Igår fick vi föreställning av gamla i gemet som gjort 80-talsföreställningen innan. Erik och Alex var med vilket betyder att halva vårt team stod på scenen. Jag och Louice har helt klart de bäst killarna och vår föreställning kommer bli så himla bra! I know it!

Nu måste jag bege mig ner till Yogan!

Sista dagen.

Konstigt.

Vi har fått våra träningskläder. Två dagar kvar. Tack vare tullen. Helt seriöst. Men bättre sent än aldrig. Nu går alla omkring och ser likadanna ut och det känns mysigt.

Jag vill inte att folk ska åka härifrån. Fy vad tomt det kommer bli. Två träningsdagar kvar. Usch. Nej jag och Kattis beger oss ner till gymmet för att springa av oss lite seperationsångest. Jag är verkligen inte bra på avsked och avslut.  

Riktigt duktig är man om man är riktigt duktig fast man inte vet att man är riktigt duktig.

Vår bas är magiskt bra och det känns sjukt kul att äntligen få vara fyra i vårt team. Det har varit en lång men rolig dag. Klockan är nu halv tio och jag ska bege mig upp til duschen. Äntligen!

Bara tre dagar kvar sen är showschool över. Jag kan inte fatta det. Känner mig redo för det. Känner mig inte redo för det. Känner mig redo för det. Känner mig inte redo för det. Känner mig redo för det. Känner mig inte redo för det. Haha jag vet inte. Som ni förstår.

Vi sitter i receptionen och väntar på Alexander. Vi har köpt Turkiskt godis och jag ha skapat ett fint välkomstkort till honom. Allt för att visa hur efterlängtad han är!

Nu börjar det ta slut i skallen och snart går det inte in mer. Jag försöker intala mig själv att vara kvick och rapp och tror mig faktiskt kunna ana en viss skillnad. En liten i alla fall.

Ikväll kommer vår bas tillika teammedlem hit. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Spännande!

Nu fick jag Louciebesök! :)