Jag börjar skriva ett inlägg men sedan raderar jag det igen. Kanske borde jag sluta skriva här? Hade jag klarat det?

Monica Zetterlund är helt magiskt. Var helt magiskt. Tänk vad hon har gjort. Tänk vilket geni hon var. Vilka framgångar. Vilka motgångar. Kan man bli så framgångsrik nuförtiden? Är den tiden förbi?

Kända elever som gått på Nicolai

    •    Hans Alfredson, komiker, regissör och författare
    •    Henry Dunker, industrialist och filantrop
    •    Jan Gehlin, författare
    •    Bob Hansson, poet
    •    Gabriel Jönsson, författare och poet
    •    Bertil Ohlin, ekonom, folkpartistisk partiledare, mottagare av Nobelpriset i ekonomi, tillsammans med professor Gunnar Myrdal grundare av Stockholmsskolan
    •    Ruben Rausing, företagare
    •    Hans Selander, fotbollsspelare
    •    Stellan Skarsgård, skådespelare
    •    Anders Linderoth, fotbollsspelare och tränare
    •    Maja Ivarsson, Felix Rodruigez Sångare/Gitarrist i The Sounds

Jag har kommit på en ny grej som jag antagligen kommer gå upp i totalt. Det är en genialisk idé som jag med glädje kommer berätta om när jag vet om det är något jag fastnar för och vill föra vidare. Nordins papper i Söderhallarna ska besökas så fort mitt kaffe är uppdrucket och jag fått gjort allt jag måste samt vill (samma saker just idag).

Sissela och Dödssynderna. Så himla bra. Det är helt magiskt bra faktiskt. Om jag innan sagt mig älskar http://svt.se/play kan jag nog nu till och med påstå att jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det.

Jag skrev förra gången att jag väntar på att en snar framtid ska vara här. Jag vet inte men det kan vara så att den redan har börjat närma sig.

Ett livsschema. Med detta inte sagt att allting, från vagga till grav (om det är en sådan man vill hamna i) är förutbestämt och att vi därför inte behöver anstränga oss för vårt eget och andras bästa. Då hade det inte funnit någon som helst anledning till att kämpa och sträva, arbeta och slita. Nej givetvis kan vi själv påverka hur vårt schema ser ut i viss mån. Men jag tror fullt och fast på livsschema. 

Det är en ny dag och det finns nya möjligheter. Jag har höga berg och djupa dalar. Vad gäller det mesta i livet. Men det försöker jag vara tacksam för. Det är befriande och förnyande att gråta.

Försöker intala mig själv att allt som händer har en mening. Jag vet att det är nästintill omöjligt för mig att se vad meningen är just i stunden men ofta kan det visa sig inom en snar framtid. Jag väntar just nu på en snar framtid.

Idag går jag på båten igen. Det känns ok. Skönt att jobba och ha något att tänka på. Men det är tomt idag. Det må jag säga. Tomt.

Trots dagens stora uppdrag och betydelsen för vad jag presterar hade jag utan tvekan hunnit med morgonens bestyr om jag legat kvar under täcket till nio. Jag hade kunnat snooza som det så hypat heter hur länge som helst eftersom min blå visade sig för världen igen redan halv sju. Nu när jag sitter här färdig att börja dagen klockan 8:50 så börjar ögonlocken kännas tunga igen och jag undra vad som fick mig att trycka igång IceAge 2 redan 06:50 och sedan gå upp halv åtta. Jag tror ett halv engagerat och inte fullt fullbordat svar är att jag inte vill stressa och bli mer stressad än vad jag redan är. En annan del av svaret är väl för att jag då sovit åtta timmar och min kropp tyckte att det räckte.

En kopp kaffe är drucken och kesomacka nerstoppad i magen som faktiskt, utan att jag är vidare överraskad, redan hade lite fjärilar i sig.

Nu har jag minst en timme kvar att fördriva. Det kommer bli stickning och Christer i P3 och Rebecka Winterbarn-Elg. SÅLD! Inte bara hennes namn är magiskt utan när hon talar om saker som när jag tänker efter ibland är, för mig, total oinstressanta sitter jag där som fastbunden och tycker att talakan vara lika vackert som att sjunga.

En kopp kaffe till.

http://elinmusik.se

Besök gärna.

Och dela gärna med dig av tankar.

I mitt hus som jag i "vuxen ålder" kommer finna och sätta mig till ro i behöver jag en sak. Ett fönster man kan hoppas upp och sätta sig i. Kura upp sig i massa kuddar och med den största och äldsta temuggen man kan hitta fylld med kaffe. Där ska jag sitta på mina tomma dagar och fylla dom med tankar och mys.

Jag undrar om jag hade kunnat få en tankeboll till att stanna. En såndäringa som man ska koppla skallen till och då hjärnan inte tänker någonting stannar den upp eller i "bästa fall" vänder och går motsatta håll. Fråga är vad som är bra med detta. Kanske är det bara en rolig grej. Må så vara. Jag hade i alla fall velat vara den första som hade kunnat får det att vända ett helt varv. Måste hjärnan gå på extrafart efter det för att ta igen missade tankar? Vilken tankar är det man missar? Varför tänker jag på detta? Har jag inget vettigare att tänka på?

TVshop kan vara något av det sämsta trams man kan välja att fördriva sin tid med. Därför var det otippat när jag satt i mässen igårkväll och fastnade i ett försök till att få tittare att ringa in och beställa. Jag ringde givetvis inte. Skulle inte komma på frågan. Men jag blev lite intresserad och lite såld. Något som faktiskt ser ut att vara en sak som fungerar och som verkar vara något som jag skulle kunna få ut något av. Vad var det då som det marknadsförde så fint för mig. Jo ZUMBA. Det ser fantastiskt kul ut. Men tanke på hur roligt jag har det i tredje settet när jag får flippa ut och vara ful och tramsig så verkar detta vara en träningsform som kan passa mig. Jag funderar starkt på att prova på.

Och bikram yoga. Hm, ska det vara så att jag i vår kommer igång med lite passträning kanske. Gym i alla sin ära men det kan vara skoj att "passa" lite.....

.... Nu var jag precis inne på en hemsida och kollade upp priser. Vad är grejen med det? Nej jag ska träna i en bastu istället.

Jag har ett kontrollerat men tickande kaos i mig. Det är inte negativt. Ett kontrollerat men tickande kaos kan vara ack så härligt som lugn och fridfull harmoni. Men det är en konstig och lite svår känsla att förvalta till något användbart.