Jag stoppade i en maskin tvätt. Ett par timmar senare skulle jag gå dit och hänga upp mina rena kläder. En kvinna jag aldrig sett på båten tidigare stod och stoppade i sin laddning smutstrasor i maskinen och jag såg mig omkring. Min kläder hängde i fina rader på torkgalgarna och jag frågade henne lite försiktigt om det var hon som hängt upp mina kläder.
"Ja, jag tänkte det kunde vara en fin vardagsöverraskning".
Jag blev så glad att jag nästa fick en liten tår i ögonvrån. Det är så lite som gör så mycket.

Promenad upp till Apoteket nu, in om Sjöfartshotellet och sedan fika med Claes. Blir nog en bra dag där här med. Moa har lämnat oss för en kryssning och det kommer känns tomt utan henna. Får försöka se det positivt och faktiskt glädjas åt att vi får lite omväxling och det kommer nog gå utmärkt att arbeta tillsammans med Camilla.

Jag har bara två kryssningar kvar innna jag går av. Det känns overkligt och lite konstigt och nervöst och roligt och skrämmande och pirrigt och kul.

Nå ska dagen kanske börja? Ja det tror jag nog. På med vintermodulen och ut i kylan.