2007 är snart slut. Jag har hunnit med mycket detta år. Vid förra tolvslaget stod jag nere i logen i Göteborg tillsammans med Cabaretgänget och skålade för en fantastiskt preimiär. Där höll jag mig sedan i några månader inne i mörkret tillsammans med Mein Herr och Two ladies och diverse strumpbyxor och korsetter. April flyttade jag hem igen. Åkte med far till goa Goa i Indien och fick se hur han har det i landet av curry.

Juni bar det av till USA för att "arbeta" ett slag och njuta av livet tillsammans med vänner jag inte sett på sex år. Ack vilken tur att jag åkte!

Malmö ett slag, serverade på Wallmans.

Nu befinner jag mig i Lund och vid mitt piano. Har det bra. Trivs. Skapar.

Bra år!

Ta det försiktigt med alla smällare. Eller förresten, strunt i smällare och ägna er år fyrverkerier som i alla fall är något för oss att titta på och inte bara få tinnitus av.

Härligt slut på detta och underbar start på nästa!

Jag kan inte koncentrera mig samtidigt som jag har en massa inspiration. Det är inte en bra kombination. Men på något sätt känns det bra.

Jag har ofta seperationångest. Främst med människor, givetvis, men även med ting. Det yttrar sig i att jag inte slänger mina kläder fast jag inte använt dem på flera år.

Nu, eftersom jag ständigt tar nya små steg i rätt riktning, har jag börjat att sluta med detta tramseri.
I dag har jag åter igen rensat och lyckas göra mig av med en massa. Det känns skönt. Som en lättnad.

Glöm inte skriva upp detta.

Jag har inget att skriva.

Improviserade myskvällar med rara vän Linda är alltid underbart. Vi sitter och har det gott i soffan med film och diverse tilltugg. Filmen är obehaglig (jag är känsligt) så jag måste hålla mig sysselsatt med något. Jag blir så jäkla rädd.

MYS!

Jag har haft en bra dag på jobb! Nu är jag ledig i tre dagar. Känns konstigt för det var längesen. Men skönt. Givetvis.

Imorgon ligger jag i en tunna ute i skogen. Låter kanske inte så bra. Men det är det. Morbror Lars stuga inkluderar en varmvattenstunna mitt ute i ingenstans.

Inte ett ljud. Bara ljudet av ingenting.

Jag får en ny dator. Min gick inte att rädda. Den dog. Alla mina foto, alla min foto. Det känns väldigt sorgligt faktiskt. Men jag måste släppa det. Jag kan ju inte göra något åt det. Jag får en ny dator och det är ju bra. Eller nått. Alla mina foto...

Jag och kära far får väldigt fint i lägenheten. Idag är det mest han som har slitigt och varit duktig. Jag har mest slappat i soffan.

Nu ska jag bädda och lägga mig.

Jag fick en gåva som jag inte, med ord, kan förklara hur glad jag blev över.

Nästa år kommer jag läsa Datorbaserad notskrivning och ljudredigering! Det känns himla kul och spännande och jag tror att det kan vara mycket lärorikt.

Det är konstigt vad allt kan kännas bra ibland. Det får jag tänka på när det inte känns bra.