Jag kan inte koncentrera mig samtidigt som jag har en massa inspiration. Det är inte en bra kombination. Men på något sätt känns det bra.

Jag har ofta seperationångest. Främst med människor, givetvis, men även med ting. Det yttrar sig i att jag inte slänger mina kläder fast jag inte använt dem på flera år.

Nu, eftersom jag ständigt tar nya små steg i rätt riktning, har jag börjat att sluta med detta tramseri.
I dag har jag åter igen rensat och lyckas göra mig av med en massa. Det känns skönt. Som en lättnad.

Glöm inte skriva upp detta.

Jag har inget att skriva.