Trots dagens stora uppdrag och betydelsen för vad jag presterar hade jag utan tvekan hunnit med morgonens bestyr om jag legat kvar under täcket till nio. Jag hade kunnat snooza som det så hypat heter hur länge som helst eftersom min blå visade sig för världen igen redan halv sju. Nu när jag sitter här färdig att börja dagen klockan 8:50 så börjar ögonlocken kännas tunga igen och jag undra vad som fick mig att trycka igång IceAge 2 redan 06:50 och sedan gå upp halv åtta. Jag tror ett halv engagerat och inte fullt fullbordat svar är att jag inte vill stressa och bli mer stressad än vad jag redan är. En annan del av svaret är väl för att jag då sovit åtta timmar och min kropp tyckte att det räckte.

En kopp kaffe är drucken och kesomacka nerstoppad i magen som faktiskt, utan att jag är vidare överraskad, redan hade lite fjärilar i sig.

Nu har jag minst en timme kvar att fördriva. Det kommer bli stickning och Christer i P3 och Rebecka Winterbarn-Elg. SÅLD! Inte bara hennes namn är magiskt utan när hon talar om saker som när jag tänker efter ibland är, för mig, total oinstressanta sitter jag där som fastbunden och tycker att talakan vara lika vackert som att sjunga.

En kopp kaffe till.