Jag stoppade i en maskin tvätt. Ett par timmar senare skulle jag gå dit och hänga upp mina rena kläder. En kvinna jag aldrig sett på båten tidigare stod och stoppade i sin laddning smutstrasor i maskinen och jag såg mig omkring. Min kläder hängde i fina rader på torkgalgarna och jag frågade henne lite försiktigt om det var hon som hängt upp mina kläder.
"Ja, jag tänkte det kunde vara en fin vardagsöverraskning".
Jag blev så glad att jag nästa fick en liten tår i ögonvrån. Det är så lite som gör så mycket.

Promenad upp till Apoteket nu, in om Sjöfartshotellet och sedan fika med Claes. Blir nog en bra dag där här med. Moa har lämnat oss för en kryssning och det kommer känns tomt utan henna. Får försöka se det positivt och faktiskt glädjas åt att vi får lite omväxling och det kommer nog gå utmärkt att arbeta tillsammans med Camilla.

Jag har bara två kryssningar kvar innna jag går av. Det känns overkligt och lite konstigt och nervöst och roligt och skrämmande och pirrigt och kul.

Nå ska dagen kanske börja? Ja det tror jag nog. På med vintermodulen och ut i kylan.

Idag var jag så trött och sliten efter gårdagen att jag klockan två verligen fick hårt bestämma mig för att klä på min alla ytterkläder och promenera bort till Marinan. Det är kanske ingen stor prestation i sig och i vanliga fall brukar den promenaden förlängas med en 40 minuters extra tur. Men inte idag. Ögonen var så trötta att det tårades i den finska krispiga kylan. Morgan kom indroppande några minuter efter mig och jag kan inte påstå att han är på någon nivå över mig i energi. Skönt att man är i samma anda.

Nästa nya låt jag lägger till på listan i setten är finsk. Det är svårt men en utmaning och aktiverar hjärnan. Det behövs :)

Det finns så mycket tankar i hela mig. Det bubblar liksom nästan över just nu.

Väldigt nöjd medm in audition för Wallmans idag. Man kan alltid göra bättre men jag tycker mig vara... som sagt... nöjd.

Linda har åkt tillbaka till Skåne land nu. Det har varit fint att ha henne här. Nu känns det lite tomt. Jag älskar henne på engelska och alla andra språk.

På båten är det som att jag går på en smal planka. Det krävs inte mycket för att trilla av och rakt ner i iskall och smutsig dynga men det krävs heller inte mycket att trilla ner i varmt och kristallklart vatten. Det är väl så det är i hela livet antar jag. Man slungas mellan glädje och sorg. Mellan hopp och förtvivlan. Mellan dur och moll. Usch. För klyschigt. Jag hörde det själv. Just nu är jag glad. Jag känner mig lugn och trygg. Det kommer nog hinna vända många gånger innan... ja säkert innan det är dags för middag. Men jag har börjat vänja mig vid det.

Jag har insett att mitt broderande leder till en del problem. Inga större problem. Inte några världsproblem. Men dock befintliga och för mig påtagliga rätt ofta. Det yttrar sig när jag har en tid att hålla. Något jag ska bege mig och som jag måste hinna till. Som när ett nytt sett börjar på båten och jag måste vara där kvar över. 9 minuter över kan jag börjar fylla i en ny yta i mitt mönster och inser att jag inte kommer hinna klart till jag måste stänga hyttdörren bakom mig och kuta upp.
MEN JAG MÅSTE HINNA!
Jag måste i alla fall ta slut på den tråd som är instucken i nålöglan. Jag hinner. Jag hinner. Och där slog klockan över till 14 över och jag måste skynda mig. Har jag tur hinner jag klart. Hinner jag inte är det som att något fattas mig. Som att jag inte är hel. Nu överdriver jag och det hoppas jag att ni förstår. Men jag tror det kan vara en vanligt fenomen. Att man i vardagen ofta "tävlar" med sig själv.

Jag funderade idag på vilken som var min absolut första audition. Jag minns det som om det var igår samtidigt som det känns som en hel evighet sedan. Känns det inte så med det mesta? Som igår fast en hel evighet sedan? Pure Skill, i Malmö. jag fick en plats. Som igår fast en hel evighet sedan. Ja ni förstår.

• Dagens tips: Lyssna på P3s podradio. Ladda ner program gratis till ditt iTunes eller skaafa Podradioapplikationen i din iPhone.

Jag var inne på Stagepool och läste i en annonserna. Dethär var vad som krävdes och jag klöktes lite.

Du ska: 
- Vara mellan 18-24 år 
- Ha stor sång och scenvana
- Vara tonsäker 
- Kunna dansa koreograferad dans (men behöver inte vara dansare) 
-Tycka om att stå i rampljuset och gilla publicitet
- Vara glad och ha lätt för att samarbeta

- Vara vältränad och smal och ha ett fördelaktigt utseende 

- Vara beredd att jobba hårt, prioritera och lägga mycket tid på gruppen
- Kunna ge 100%!
- Vara flexibel
- Bo i Stockholmsområdet 
- Tycka om att resa, även utomlands 
- Behärska engelska språket väl
Arvode enligt överenskommelse.

Var går gränsen på när man inte är smal. Var går gränsen på när man inte är vältränad? Var går gränsen på när man inte har ett fördelaktigt utseende?

Innan jag skulle gå upp för att köra vår Michael Jackson-show insåg jag komiken i vilket låtval jag hade för att värma upp och komma igång. Milrök med Sofia Karlsson. Det slog mig hur fel musik för mig jag egentligen och just nu arbetar med. Jag har skoj och trivs för tillfället så detta är ingen ledsam punkt. Mer en;

"jag såg mig själv utifrån och skrattade lite".

Jag tog idag snabbkaffe på koffeinfritt pulver. Vad är det då man häller i sig? Är det hälsosamt och skadar detta påfundet min kropp mindre än vanligt kaffe? Ska jag fortsätt i gott samvete? Det ska jag banne mig... googla.

Jag läste i en såndäringa tidning som man önskar att de inte tryckt utan sparat på naturens resurser. Den låg i mässen och i brist på sällskap läste jag denna lektyr. Vad bestod informationen som matades in i min hungriga skalle? Jodå, Mel B har designat klubbor som har diamantpinne och vackert kråmat mönster. Tydligen helt inne att springa omkring med en lollipop i flabben. Denna, för mig totalt onödiga, sötsak kostar 180 och jag tänkte i mitt stilla sinne, undrar just hur mycket av de 180 riksdalerna som går till välgörande ändamål. Kan någon svara på det?

• Dagens tips: Gör en mindmap på allt fint du har i ditt liv att vara tacksam för. Ta en minut till varje punkt och gläd dig åt det. 

Här är min mindmap:

Jag drömde mycket inatt. Vaknade med andan i halsen och tackade för att det bara var en dröm:

Jag hade köpt mat i ett matstånd men fick ingen kyckling. Jag gick till en pizzeria precis sidan om. Knyckte lite bönröra i ett annat matstånd på vägen och väl framme beställde jag stekt kyckling. Han sa att han var tvungen att städa då hans far snart skulle vara tillbaka. Det tog en evighet men till slut hällde han smör i stekpannan och värmde filétbitarna i micron. Jag gick ut fly förbannad. När jag, efter att det mörknat, skulle gå tillbaka för att få mina förbaskade kycklingbitar var det helt mörk inne i köket. Jag gick runt och svor för mig själv i mörkret. När jag skulle gå ut genom dörren var den låst. Jag ryckte och ryckte i dörren samtidigt som jag skrek:

- Snälla, låt detta vara en dröm.

Sedan vaknade jag.

Vad kan detta betyda?

• När man går på trotoaren och läser på en skylt "varning, rasrisk", går man över på andra sidan då?
• Varför i hela fridens namn behövs en skylt på tågstationer där det står "förbjudet att beträda spåret"?
• Vad menar de i Kina med skylten på en bro med texten "Caution, slip and fall carefully"?

Köp en get.

En familj med illa ställd ekonomi beklagade sig över hur trångt och eländigt de var tvungna att leva. Det fick då till svar, köp en get. Utan vidare ifrågasättning, till stor del pga deras desperation, gick de och köpte en get för sina sista besparade pengar. En stor fin gråmelerad get. Geten flyttade in och började lämna avföring och smutsa ner överallt. Nu var boendet inte bara litet utan luktade illa och var ofräscht. Mycket plats i det redan trånga boendet tog den också och familjen gick tillbaka och svor över hur mycket värre allt hade blivit. Vad skulle de nu göra? Svaret blev Sälj get. Desperation var nu, om möjligt, ännu större och familjen tog rådet som lag och sålde sin get. Helt plötsligt hade de så mycket plats. Hemmet luktade efter lite rengöring precis som det brukade och den platsen som geten hade tagit upp var nu fri.

Köp en get.

Läser han min blogg?

Men himmel. Jag är helt slut. Totalt kaputt. Jag och Sofie sitter här och säckar med varsin dator och borde gå och lägga oss snart.

Imorgon går jag på båten. Jag har bestämt mig att de första dagarna endast slappa och vila!!! Vila!!! Vila!!! Vi får se hur det går. 

Nu är det sägtid. Eller sofftid. Jag har varit överallt och ingenstanns känns det som!

Over and out!

Tidigt. Tidigt. Men jag vaknade utan av behöva lysna till den extra väckaklocka som Thomas så snäll satt och fibblade med igår kväll. Om i fall att...

Men i fall att inträffade inte och nu sitter jag här redo och klar med nästa en timmer kvar till jag behöver gå. Men hellre på detta hållet.

Sensus Studieförbund har infört HEN. Könsneutralt pronomen. Hon, han eller HEN. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, om jag känner att det är behövligt. Vad tycker ni? Vad är poängen? Jag menar inte att det inte finns någon. Det jag menar är att jag inte vet vad den är. Himmel vad jag längtar tills någon ger mig en riktigt bra poäng...!

Jag pratade just med skatteverket.

NU ÄR JAG ELIN-LOUISE