Jag sitter i receptionen och väntar på Erik för att genomföra vår dagliga morgonpromenad innan frukosten.

Jag vaknade en timme för tidigt och bestämde mig för att städa hela mitt hotellrum, som numera till min förtjusning har blivit hela Team Sides vardagsrum/frukostrum. Tvätten är redan istoppad i tvättmaskinen, diskberget är borta från sinken och en fruktskål pryder numera mitt soffbord. Ack vad jag längtar efter frukost.

Igår var en underbar dag. Som vi repade. Och vad fort det går framåt. Efter middagen begav vi oss till Migross, mataffär, och inhandlade lite och sedan var det fika och gitarrmys på mitt rum till sen timme.

Jag älskar mitt TEAM!

Idag kommer ljudteknikern!

Nu promenerar Erik in genom dörrarna. Dags för frisk turkisk luft!

Ikväll var vi nere vid stranden och åt middag tillsammans med den nya tjejen i AE-teamet. Mysigt. Jag inser dock redan hur sjukt intern man blir när man som vi jobbar och lever så intersivt med varandra som vi gör. Men givetvis skoj för oss. Ikväll kommer två till och sedan kommer den fjärde och sista imorgon. Spännande!

Ikväll ser jag och Erik på Pablo Francisco under tiden Louice och Alex repar. Jag tycker nog att vi drog vinstlotten där. :)

Trots saknaden har vi det himla mysigt ensamma kvar. Älskar mina arbetskollegor tillika sambos. Galet roliga!

Tiden går med väldig fart här fast hotellet är tömt på 40 artister. Vi har det mysigt och kul och bra och allt går så smidigt så jag nästa blir lite orolig.

Hihi!

We will rock this summer!

Ikväll kommer aktivitetsteamet och vi ser fram emot att utöka antalet unga glada och trevliga människor i vår skara.

Precis kommit från myskväll hos chefen Sofia som lämnar oss inatt. Nu är det verkligen bara vi kvar! 

Idag har vi fått gjort så mycket som vi hade planerat hinna med på två dagar. Vi har haft det mysigt. Bara vi fyra. Givetis tomt som tusan men ändå skönt. Effektivt. Ja, mysigt helt enkelt.

Mataffären fick besök av Showteam och vi fick inhandlat diverse ting som man känner att man gärna har uppe på rummet vid låånga repdagar.

Till helgen kommer aktivitetsteamet och i början på nästa vecka kommer vi får åka och se var vi ska bo. Längtar! Det ska bli skönt att komma ifrån hotellet. Få nystart.

Nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp till vår morgonpromenad.

Idag är vår första ensamma dag här i Turkiet/Side. Vi har scenen för oss själv och det är ångestblandad förtjusning som ligger över Sideteamet. Jag kan inte riktigt fatta det. Just nu känns hjärtat under kontroll. Så länge jag gör något. Att bli lämnad kvar är alltid så himla mycket svårare än att ge sig iväg.

Nu börjar vi på ny sida... i Side.

Nu är det bara vi kvar...

Jag orkar inte gråta mer.

Jag är glad att jag har mitt team som är mitt team och ingen annans team och dom är kvar hos mig.

Amen fy fan vad sjukt detta känns. Inatt sker det. Vi sitter och vakar. Film beskådas. Jag har ingen ro till det.

Jag vill inte att alla lämnar oss.

Någon sa kvalitetsdag och jag är verkligen beredd på att hålla med. Stranden, vid poolen, mysigt, slappe, varför måste alla åka? Oj, vad spontant och desperat det var.

Nu ska vi gå till affären sedan är det middag. Tiden får utvisa vad kvällen har att ge. Första åker kvart i två inatt och sista teamet åker fem. Funderar på att inte gå och lägga mig över huvudtaget. Några team är kvar hela dagen imorgon med så då blir det shoppning och restaurant. Varför är det så svårt med avslut och avsked?

Nej, positiva tankar, ge mig kraft. :)