Idag kör jag show. Precis som förra gången jag var sjuk känns det skrämmande. Men det kommer det göra vare sig jag kör idag eller om en vecka. Jag hoppas min röst håller. Som det känns nu är den väldigt spräcklig. Men Louice står vid min sida. Hon tar några låtar och om det känns för jobbigt under showen hoppar hon in där det behövs. Det blir spännande dethär.

Idag började Linus gymnasiet. Tiden går fort, yaddiyaddi. Jag tycker mest bara att det känns kul. just äldre han blir desto närmre kommer vi varandra. Min fina lillebror. 

Lägenheten är nu glänsade ren. Dammat, diskat, borstat, moppat, plockat, sorterat, kastat, tvättat. Jepp, samlat ihop en massa poäng idag.

Jag insåg att jag inte gett så mycket positiv lyrik till min blogg nu när jag varit sjuk.

Därför vill jag meddela att jag nu sitter och avnjuter ett stort, färskt, nypressat glas apelsinjuice. Mm, mums!

Slut! 

Tänkt fotografera och lägga in en bild men det var så gott att jag glömde.

Sedan kom jag på att jag kunde hitta en bild på google men där fanns ingen bild som var lika fin som mitt glas och därför kunde det lika bra va.

Därför får ni med er vildaste fantasi föreställa er hur en sjukling, som försökt sig på att städa men gav upp, satt i soffan med dator i knät och log åt hur fyra gula bollar kan genom en press frambringa så mycket glädje... och obetydlig text i en blogg.

:) 

Idag är det fjärde dagen som oanvänd kommer försvinna från mitt liv. Resten av människorna här vill att jag föjler med till Arum men med tanke på att jag knappt orkat ur sängen på tre dagar är det INTE bra att befinna sig i solen och vara bland stress hela dagen. Det blir till att spara rösten hela dagen så jag kan köra show imorgon. Det hoppas jag med hela mitt hjärta!

Idag åker Louices föräldrar hem. Återigen en vecka som gått så otrligt fort fram.

Idag är det den 20 vilket betyder att vi påbörjat det tredje blocket i augusti. Då kan man säga att vi närmar oss september. Vad händer i september? Rimmade nästan. Jo, familjen kommer hit. Det har jag fått fokusera på när jag legat här och tyckt synd om mig själv.

Frukost!

Sitter just nu och ser på Victoriadagen på Svt.se. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Hm, jag tror inte jag skriver något alls. Jo förresten, jag skulle vilja vara med. Har massa ideer på vad jag skulle kunnat göra. Men man måste ju vara kändis.

Svt.se har även gett mig dokumentären Tro, hopp och rånare. Handlade om brottslighet i Malmö. Jag kom på två saker:

1. Skånska är en väldigt vacker, mysig och fin dialekt. En dialekt jag är stolt över.

2. Jag lever för musik och tänker göra mitt allt för att kunna få glädjen att arbeta med det hela livet. Men om det inte går och jag behöver en backupplan (som man måste ha, såvida man inte är naiv) så ska jag blir socionom.

Nu vet ni, och inte minst jag, det.

Nu börjar jag sakta men säkert att återfå liv i min kropp. Jag kan resa mig upp utan att det snurrar och varje led känns nu bara lite efteröm, inte värkande.

Jag hatar att vara sjuk. Trogna bloggföljare och de som känner mig vet om hur fruktansvärt jag tycker det är. Givetvis inser jag att jag inte är ensam om att känna detta. Jag förstår att det är lika tråkigt för alla. Jag inser också att man kan ha det värre. Men jag står mig själv närmst och i eländet är det lika med döden.

Jag är sjuk. Näsan rinner, halsen värken, benen skakar och ojojoj vad synd det är om mig!!! Deppig när jag är sjuk, som vanligt.

Jag får kolla klart på en film och skriver mer sen...

NU LIGGER VÅR GEMENSAMMA POPUP PÅ FACEBOOK!

Gå in och kolla och ge feedback! :)

STRANDEN!