Alanyavistelsen blev som jag väntade, väldigt, väldigt bra. Jag anlände till hotell Green Garden vig tiotiden på morgonen. Svetten rann och kroppen kallade efter kaffe. Men mest kallade hela jag efter mina små guldklimpar. Isa och Liam hittade jag givetvis i poolen. Lika underbara som jag mindes dem. Vad jag saknar dem här. Det var verkligen tur att de bokade en extraresa och var här senast i maj. Att det är tre månader sedan är helt sjukt.  Jag fick en kopp kaffe i baren och sedan blev det bad och mys hela dagen. Det var så mysigt att komma från Side ett litet slag. På kvällen gick vi ner och käkade och sedan följde jag med team Alanya ut och tog ett glas (det blev cola för mig eftersom min röst är DOWN och mina bihålor spränger så det är helt magiskt). Jag åkte hem rätt tidigt då jag kände hur min kropp ville ha sömn. Ikka och Stefan var fortfarande vakna och vi låg och snackade en bra stund innan vi släckte lampan. När jag vaknade kände jag hur huvudet hade dubblats i bankningar och luftvägarna levde sitt eget liv, liksom min röst. Jag bestämde mig för att endast käka frukost och sedan ta bussen tillbaka till Side. Det gör inte så mycket för på onsdag kommer hela familjen Gittner hit och sover här, eventuellt till fredag. Vi ska fira min födelsedag och ha det allmänt gott. Jag längtar. Ska bädda fint och köpa hem god frukost och fixa i ordning. När de åker hem är det bara två veckor kvar till min familj kommer ner och hälsar på mig. Oj, vad tiden går fort. Känns som att det är något jag skrivit ett par gånger. Det kan vara för att det mest i min blogg är väldigt sant och relevant. Sant i alla fall.  Säsongen börjar inte närma sitt slut riktigt än. Det är för tidigt att tänka så. Däremot så är vi långt förbi början och närma slutet på det som är mellan slutet på början och början på slutet. Jag tror jag fattade det men har full förståelse om jag är den enda som gjorde det.  

Jag hoppas fortfarande på att mor, Jocke, Linus och Sara inte är det sista som kommer och hälsar på mig innan jag åker från Turkland.

Film uppe hos Erik och David resulterade givetvis med att jag somnade. Redan efter tio minuter hade jag däckat. Nu ligger jag i sängen min och ska sova bort sorger och besvär.

Gov natt

Alanya igår var hur mysigt som helst. Jag har skrivit ett inlägg som jag lägger lägger upp ikväll om vi har internet då.

På onsdag kommer familjen Gittner hit vilket jag ser fram emot! Ojoj, vad jag ser fram emot det!