Glad Midsommar önskar jag er alla!!!

Just nu, precis i denna stund kan jag knappt vänta till måndagmorgon klockan 820!

Kom precis hem ifrån ännu en resa till Stockholm. Den började med att jag lunchade med Sara som jag verkligen trivs att vara tillsammans med. Vi beslöt oss för att jag skulle sova hemma hos dem den natten. Sedan tog jag en promenad till Gamla stan i mina egna tankar. Jag hade rätt gott om tid på mig och kände mig som vanligt lite rastlös. Jag gick förbli en lapp där det stod "Musikvalvet - minikonsert". Tanken slog mig att det hade varit kul om det hade varit precis den eftermiddagen. Och vad tror ni där stod? Jo, klockan 15.00 började det och precis då var klockan fem minuter i tre. Jag blev så lycklig. Det var i och för sig operetter från  ca 1600-talet så som Bellman mm. Även fast det inte ligger mig närmst njöt jag av att sitta där i det 600 år gamla källarvalvet och lyssna på en vädligt begåvad sångerska och en pianist. Sedan köpte jag, traditionsenligt, körbär och satte mig på trapporna på Hötorget. Det är inte klokt vad konstiga men också fina människor det finns. Så intressant att bara sitta och iakta.

Framåt eftermiddag åkte jag ut till Handen för att repa. Det var första gången alla körtjejer var samlade och det kändes himla kul att sjunga och verkligen höra hur det komme bli. Jag trivs redan med allihop.

Jag och Madde tog pendeln in till stan tillsammans och sedan åkte jag ut till Sara och familjen Lindh.

Repet på onsdagen blev till min fördel ändrat till förmiddagen. Det var sista gången innan jag åker till USA som jag var där och repa och det känns faktiskt himla tråkigt. Jag hade gärna åkt dit varje vecka fram till premiär men det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Jag ser ju så klart väldigt mycket fram emot min resa.

Jag skyndade mig sen till stan för att klockan halv ett träffa upp Denise och klämma i oss en lite lunch på Medborgarplatsen. Hon är himla upptagen och har tusen grejor att tänka på. jag var bara glad och tacksam för att hon över huvudtagen ville trycka in mig i sitt pressade schema. Det var underbart att träffa henna igen och jag hoppas att hon, precis som Sara, kan komma och titta på Mosebacke.

Eftermiddagen slappade jag i eget sällskap fram till fem då jag träffade upp Mohsen på Centralen och hade en superhärlig kväll som innehöll mat, fika, musik, havet och till slut (så klart) bussresa.

SUPERSTOCKHOLMSKORTVISIT!

Sebastian har varit hos mig hela kvällen. Har varit så himla mysigt. Vi har druckit kaffe och käkat och sett Sommarkrysset och bara slappat. Det är då jag vet att det är en riktig vän, när jag kan slappa en halv dag utan att känna att det blir krystat och jobbigt. Önskar att vi hade umgåtts lite mer de senaste åren. Det har gått många år utan att vi hörts. Hoppas att det kommer bli ändring på det nu. Bättre sent än aldrig. Har världens bästa foto på oss sen Sebastians student. Kommer komma upp här inom kort.

Jag har sett farmor och farfars splitternya hus idag. Det var verkligen jättefint och jag tror och hoppas att de kommer trivas där. Vi diskade all porslin och packade upp böcker och allt möjligt. Efter det körde jag hem till Madeleine och snackade lite. jag fick berättat om mina konstiga dagar jag haft precis. Madeleine är verkligen en pärla.

Nu är jag helt slut efter att ha sovit knappt två timmar förra natten. Jag ska lyssna igenom låtarna så att jag får dem att sitta tills nästa vecka och sen tror jag att det kommer bli sängen rätt tidigt för mig idag.

Längesen jag kände mig såhär glad!

Jag e så glad, för jag är nöjd.

Det är en fröjd att vara glad när man är nöjd.

Åh, jag e glad, för jag är nöjd.

Det hänger nog ihop jag kan slå vad.
För jämt när jag är glad, så är jag också alltid nöjd.

Å är jag nöjd så är jag också alltid glad!

Stockholm har lyft mig. Inte fysiskt då... Intet nytt på den fronten :)

Tycker det är så himla kul! Ser fram emot söndag då jag ska åka upp igen!

En flicka sätter sig på bussen. Hon frågar pojken sidan om ifall det är ledig. De har suttit sidan om varandra i ca tre sekunder när en av dem bryter den otroligt korta tystnaden. Klockan är elva och efter ett tag tittar flickan för första gången titta på sitt armbandsur och inser att de pratat konstant i två timmar. Hon är trött men vill inte sova. Pojken erbjuder sin jacka på flickans kalla ben. Hon hittar ro och somnar. Pojken säger när hon vaknar att hon kan lägga upp sina fötter i hans knä ifall hon tycker att det är mer bekvämt. Det vill hon och det gör hon. Sen somnar hon igen. När hon vaknar är de framme vid pojken station. Han säger att han vill se henne igen. Hon ler. De lämnar nummer och han försvinner. Pojken ringer dagen därpå och de pratar, länge. Han säger att han kan ringa när flickan sitter på bussen hem. Han ringer och de pratat länge. Plötsligt inser de att bussen snart passerar pojkens hemstad. Han säger att han kommer ner till stationen och säger hej vid bussen. Hon blir glad. Vid mötet vill de inte säga hejdå. Pojken springer fram till busschafören och flickan ser hur de diskuterar. Till slut sträcker han fram handen till flickan och ber henne komma in i bussen igen. Han ska åka med en station. De ger dem en och en halv timme till att prata. Det blir en annorlunda bussresa för båda flickan och pojken. Pojken har en väntetid på tre timmar mitt i natten innan nästa buss tar honom tillbaka hem. Det gör inget. Det är bara detaljer.

Kunskapen om att solens allt mer farliga strålar är skadliga för oss ökar i takt med att vi mer och mer blir besatta av att vara bruna, eller i de flesta fallen brända. Det spelar ingen roll om man ser kräftlik ut, bara man slipper vara blek och där till följd tråkig.

Nej jag solar med måtta för att slippa vara skrynklig när jag blir gammal!