Jag sitter på flygplatsen och väntar på mitt sista (thank God) flyg som ska ta mig till Kansas City. Det har varit en jobbig resa. Tror att jag snart kommer få min mens och då bli allting så himla mycket jobbigare. Tjejer, ni vet vad jag snackar om! Jag har bytt trosor och tröja och strumpor och tvättat upp mig lite och känner mig i alla fall hyfsat fräsch. Precis framför mig ligger en Starbucks coffee och jag har köpt mig en god och förvånansvärt billig stor kopp kaffe. Det är nästan två timmar kvar till flyget ska avgå men det gör ingenting för nu får jag i alla fall sitta i lugn och ro och inte springa omkring som en gråtande jubelidiot. Ja, detta har skett under min resa.  Jag flög först från Köpenhamn till Amsterdam och skulle där byta till flyg mot Chicago. Problemet var det att SAS inte kunde ge mig biljetten vidare redan i Köpenhamn och sa åt mig att check in en gång till… planet blev väldigt försenat och jag hade brått till nästa flyg. Ja, jag behöver inte tråka ut er med alla detaljer men det slutade i alla fall med att en amerikansk/italiensk (han skyllde temperamentet och frispråkigheten på det) skrek ut över hela planet att en svensk, blyg tjej var tvungen att gå av först och att alla skulle stanna vid sina platser ett tag till. Tack vare honom var jag först ut från planet och jag kan inte med ord förklara vad glad jag är att det finns underbara människor där ute i världen. Jag sprang som sagt genom hela Amsterdams flygplats och väl framme vid min gate hade jag ju så klart inte hunnit checkat in. Det blev livliga diskussioner som slutade med mig i ett hörn utfrågad av säkerhetsvakt och till slut blev påsläppt på planet. Jag fick en biljett där i stället och numret på sätet var 9b. Ni kanske tror att det är oväsentligt för historien men 9b är i businessklass! Jag spenderade alltså mina 8 timmar på planet som en prinsessa i förstklass med vita linnedukar och utmärkt service. (Läses med Lidingeödialekt).  Jag känner mig lycklig. Ser så mycket fram emot mina veckor här i USA och det är precis såhär jag vill känna. Jag har många vänner jag vill hinna träffa och jag vet att Kathy kommer ta så bra hand om mig. En av veckorna kommer hon och Lee vara i Colorado och då kommer Joshua bo hos mig i huset. Hoppas på en riktigt amerikansk fest. Haha! I bästa fall kan far fixa så att han kommer och hälsar på sista veckan. Det hade varit så himla kul. Jag hoppas på det bästa.  Hoppas ni alla har det super där ni befinner er och att ni tar hand om varandra.  Blir glad för kommentarer!  KRAM