Jag har sett farmor och farfars splitternya hus idag. Det var verkligen jättefint och jag tror och hoppas att de kommer trivas där. Vi diskade all porslin och packade upp böcker och allt möjligt. Efter det körde jag hem till Madeleine och snackade lite. jag fick berättat om mina konstiga dagar jag haft precis. Madeleine är verkligen en pärla.

Nu är jag helt slut efter att ha sovit knappt två timmar förra natten. Jag ska lyssna igenom låtarna så att jag får dem att sitta tills nästa vecka och sen tror jag att det kommer bli sängen rätt tidigt för mig idag.

Längesen jag kände mig såhär glad!

Jag e så glad, för jag är nöjd.

Det är en fröjd att vara glad när man är nöjd.

Åh, jag e glad, för jag är nöjd.

Det hänger nog ihop jag kan slå vad.
För jämt när jag är glad, så är jag också alltid nöjd.

Å är jag nöjd så är jag också alltid glad!

Stockholm har lyft mig. Inte fysiskt då... Intet nytt på den fronten :)

Tycker det är så himla kul! Ser fram emot söndag då jag ska åka upp igen!

En flicka sätter sig på bussen. Hon frågar pojken sidan om ifall det är ledig. De har suttit sidan om varandra i ca tre sekunder när en av dem bryter den otroligt korta tystnaden. Klockan är elva och efter ett tag tittar flickan för första gången titta på sitt armbandsur och inser att de pratat konstant i två timmar. Hon är trött men vill inte sova. Pojken erbjuder sin jacka på flickans kalla ben. Hon hittar ro och somnar. Pojken säger när hon vaknar att hon kan lägga upp sina fötter i hans knä ifall hon tycker att det är mer bekvämt. Det vill hon och det gör hon. Sen somnar hon igen. När hon vaknar är de framme vid pojken station. Han säger att han vill se henne igen. Hon ler. De lämnar nummer och han försvinner. Pojken ringer dagen därpå och de pratar, länge. Han säger att han kan ringa när flickan sitter på bussen hem. Han ringer och de pratat länge. Plötsligt inser de att bussen snart passerar pojkens hemstad. Han säger att han kommer ner till stationen och säger hej vid bussen. Hon blir glad. Vid mötet vill de inte säga hejdå. Pojken springer fram till busschafören och flickan ser hur de diskuterar. Till slut sträcker han fram handen till flickan och ber henne komma in i bussen igen. Han ska åka med en station. De ger dem en och en halv timme till att prata. Det blir en annorlunda bussresa för båda flickan och pojken. Pojken har en väntetid på tre timmar mitt i natten innan nästa buss tar honom tillbaka hem. Det gör inget. Det är bara detaljer.