Jag såg på nyheterna igår. Mer kontinuerligt och med mindre mellanrum har detta börjat inträffa och jag kan nu beskåda världens elände med andra ögon. Jag gräver inte ner mig, känner skuld och hopplöshet för allt vansinne som folk och naturen ska ta sig för. Nu blir jag "bara" ledsen och sorgsen. Det är en känsla jag inte vill vara rädd för.

I första inslaget handlar om hur hemskt läget är efter naturkatastrofen och kort därefter hur de bombar ner ett land. Vad händer och framför allt varför? Hur kan det bete sig på detta vis. Har de ingen skam i kroppen?

 

Lena

19 januari 2010 13:42

Ja det kan man faktiskt undra.
Det är ju oftast en massa civila som drabbas, de oskyldiga.. :(

http://lenaskrypin.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag igång och bloggar på http://www.elin-louise.alskahelsingborg.se/ VÄLKOMNA! ...

Nu är det dags. Jag kommer, i alla fall på ett tag, inte skriva på denhär bloggen mer. Där med inte sagt att ni inte kommer kunna följa mig om ni har lust till detta. Jag kommer, på måndag, börja blogga på alskahelsingborg.se. Det hade gjort mig så...

Jag gick upp tidigare än vad jag behövde denna morgon för att hinna ringa två viktiga samtal innan jag beger mig till Göteborg. -Jag är tyvärr inte anträffbar för tillfället men lämna namn och telefon... -Personen du söker är på tjänsteresa och k...

Isa och Liam, min prins och min prinsessa, har sovit här inatt. När jag och Isa, halv elva, till slut väckte det minsta lilla yrvädret startade jag hans dag med frågan:   "Ska du sova hela dagen Liam?" Svaret blev men världen största smile: "...

Min fina Linda. Mina tankar är med dig! Jag älskar dig. Kära stora lillebror har nu införskaffat sig med mycket möda och stort besvär ett sånthäring körkort. Jag är överlycklig och så glad för hans skull. Lite för min egen del eftersom han har l...