Jag ska bli tant Elin. Det slog mig på riktigt igår när jag Linda tog upp det. Vi ska bli små tanter till ett litet knyte. Jag är i och för sig tant på så många sätt och vis men nu blir det ännu mer påtagligt. Det känns overkligt och spännande och härligt mysko på ett magiskt roligt sätt.

Imorgon bär det av till jobbet. Jag är nog inte fullt redo för min kropp säger fortfarande emot på nätterna i form av feber men nu har jag vilat i snart en hela vecka så nu får det vara nog. Annars kolar jag vippen av tristess och det vill jag inte.

Från och med imorgon börjar mitt nyårslöfte igen. Det ligger latent när sjukdom träder fram men endast och utan undantag då. Jag har inte kommit på fler undantag än i alla fall men de kommer kanske under årets gång.

Gör varje dag till en bra dag. Och jag som började så bra...

Nu ska jag försöka packa min väska utan att mina bihålor spränger isönder min skalle i bockningarna.