Jag har fina dagar här. Det är skoj att repa med Mia på scenen och det får mig att tänka på något annat.

Ikväll är det 80'sshow som är extremt kul att göra.

Jag försöker föreställa mig hur det kommer var aförsta kvällen i Sverige men det går inte riktigt. Det får helt enkelt bli som det blir. Med allt i livet. Det får bli som det blir för det är ju så det ska vara antagligen.

Har ni någon gång varit med om att livsschemat har gått fel? Att det var något som blev fel för det var inte så det såg ut i schemat.

Tror ni att det finns ett förutbestämt livschemat och att man känner på sig om det var något som blev som det inte skulle?

Jag behöver uppmuntran.

Tack mor! :)