Om det ska göra så ont att bli vis tror jag att jag struntar i det.

Nu är det mindre än en månad till jag beger mig tillbaka till mörka norden och kalla Svearike. Jag slungas upp och ner mellan höga berg och djupa dalar. Vet inte riktigt hur och vad jag ska känna får något vilket gör att jag förstöker hålla mig på uppåtsträcket och hoppas mig kunna hålla mig där. Det blir lättast så. För alla.

Jag har så lätt för att fästa mig vid nya platser och vid nytt folk och sedan är det våldsamt svårt att dela och avsluta.
Men det är mycket jag ska hinna med att göra när jag kommer hem. Sysselsätta mig till varje minut om det så ska vara att jag sitter vid pianot en hel dag. Något jag magiskt mycket ser fram emot!!! Mitt piano!

Nej det var jag som sagt någon som varit inne och stökat upp på rummet mitt. Jag får väl gå och städa undan lite.

Jag och Linda sov uppe hos Erik och David inatt. Jag vaknade vid halv tio och väckte Linda för att tvinga ner henne i vår soffa istället så jag kunde sätta mig vid datorn.

Vi ska under förmiddagen bege oss iväg till Xante hotell för att få massage. Jag har inte fått det på hela säsongen. Ojoj, vad skönt det ska bli. MM!!

Stranden väntar sen och vi ska slappad är tills jag kör show i kväll. Nice!

Det är fantastiskt skoj att min rara vän från hemma är här i Turkland. Givetvis är det en konstigt situation. Det är två världar som jag lever i som krockar. Eller inte krockar men som möts och det är alltid en spännande och annorlunda känsla. Men Linda är så fin så det är inga problem att bara kunna njuta av att umgås med alla här.

Jag städade mitt rum i går men nnu är där någon som varit där inne och stökat till det igen. Attans!