Igar slog det mig, eller nagon slog mig, vilka bubbla vi lever i har i Turkiet. Jag kan inte fokusera pa nagonting annat an "Vad ar det for show ikvall?" och "Hur mar jag idag?". Det kanns lite trakigt for jag "glommer"  viktiga manniskor hemma. Det ar inte sa att ni inte betyder lika mycket for mig men allt ar sa speciellt nar jag ar ute sahar. Jag hoppas ni har overseende med det och att ni vet om hur mycket ni finns i mina tankar trots allt. Jag saknar ALLA er hemma valdigt valdigt mycket och ser fram emot att i november fa krama er. Men nu ar det show som galler. For hela slanten. Jag maste fokusera for att fa ut sa mycket av det som mojligt!

Massa kramar och tankar till er!

Ps. Glom inte hur glad jag blir for kommentarer