Fantastiskt bra dag. Härligt vinterväder och låååångpromenad och sedan tea time (försöker mig på en dag utan kaffe) på ett underbart ställe där tiden stod stilla.

-

Något av det värsta man kan stoppa i munnen är ett skalat ägg där man missat en liten bit av skalet. Man tar en bit av sin keso/äggmacka och det knastrar mellan tänderna pga av något hela annat än knäckebrödet.

+

Något av det bästa som finns att ta på sig är färgglada och fula strumpor och skratta lite åt dem.

Två damer stod på dansgolvet igår. Obegränsat med vin i buffén hade medfört en vis grad av vingelhet och en smärre flummighet. Men vad det också hade bidragit till var glädje och berusning i sin bästa form. Dessa fantastiskt vackra och strålande kvinnor struntade i omgivningen. Gav inte en tanke på att människor omkring tittade och försökte dölja sina skrattsalvor. Nej, de dansade på i varsin takt med en stil vardera som jag sällan skådat. Jag vill vara så. Eller jag vill rättare sagt kunna göra så. Stänga av omvärlden. Berusa mig i musiken och bara följa med, bara finnas, bara vara.

Som Viveka Andebratt hade sagt, jag vill llleva!

Jag såg på nyheterna igår. Mer kontinuerligt och med mindre mellanrum har detta börjat inträffa och jag kan nu beskåda världens elände med andra ögon. Jag gräver inte ner mig, känner skuld och hopplöshet för allt vansinne som folk och naturen ska ta sig för. Nu blir jag "bara" ledsen och sorgsen. Det är en känsla jag inte vill vara rädd för.

I första inslaget handlar om hur hemskt läget är efter naturkatastrofen och kort därefter hur de bombar ner ett land. Vad händer och framför allt varför? Hur kan det bete sig på detta vis. Har de ingen skam i kroppen?

        Lite mysbilder! Hoppas ni har det bra där ute. Jag har det väldigt bra. Det kan jag nog kosta på mig att säga!

Ibland vill man skriva bara för skrivandets skull. Då blir det inte mycket vettigt ihopknåprat på tangentbordet. Jag kanske borde strunta i det. Kanske borde inte skriva och ta en kopp kaffe. Inte skriva och gå ner till hytten och brodera. Inte skriva och sitta i stilla ro och fundera på livets gång och världens skick. Inte skriva och säga till någon i korridoren att de har vackert hår. Inte skriva och drömma mig bort till vad jag hoppas kommer bli. Inte skriva och vänta tills jag har något vettigt att skriva.

Jag ska bli tant Elin. Det slog mig på riktigt igår när jag Linda tog upp det. Vi ska bli små tanter till ett litet knyte. Jag är i och för sig tant på så många sätt och vis men nu blir det ännu mer påtagligt. Det känns overkligt och spännande och härligt mysko på ett magiskt roligt sätt.

Imorgon bär det av till jobbet. Jag är nog inte fullt redo för min kropp säger fortfarande emot på nätterna i form av feber men nu har jag vilat i snart en hela vecka så nu får det vara nog. Annars kolar jag vippen av tristess och det vill jag inte.

Från och med imorgon börjar mitt nyårslöfte igen. Det ligger latent när sjukdom träder fram men endast och utan undantag då. Jag har inte kommit på fler undantag än i alla fall men de kommer kanske under årets gång.

Gör varje dag till en bra dag. Och jag som började så bra...

Nu ska jag försöka packa min väska utan att mina bihålor spränger isönder min skalle i bockningarna.

Jag tackar ödmjukast för last.fm. En bra sida där jag hittar mycket nya artiaster som kanske annars hade gått förbi mig.

Imorgon är en ny vecka! ... bara så ni vet.

Det är långt ifrån bra men börjar åtminstånde gå på rätt håll. En vecka som började väldigt bra men som slutade i total katastrof. Sällan skådat mig själv i sådant yngkligt och på allehanda vis bedrövligt sätt. Men jag skola icke gifva upp då jag varit neder på botten och nu simmar uppåt.

Jag är lite ambivalent på om jag imorgon ska sysselsätta mig med broderi eller stickning. Mer orkar jag inte nog inte under morgondagen heller. Min tristess börjar blir märkbart påtaglig och jag suktar efter sällskap och underhållning. Sjukskriva mig är inte min grej. Det märker vi klart och tydligt i ett fall som detta. Men på tisdag är jag och min just nu inte så nära vän tillika kropp redo att åter resa till Svearikes Hufvudstad och M/S Gabriella. Jag längtar faktiskt för det här är inte på något sätt kul. 

Jag hade ett samtal med en vän och fick frågan var jag får inspiration till mina ordval då jag nämde ordet, som förövrigt aldrig får glömmas bort, TUPPJUCK.

Här kommer några fler ord som jag anser ska bevaras och vårdas med dagligt bruk;

Asa - Skånskt ord för dra

Sylten - Hungrig

Flabba - Skratta

Pantålla - Potatis

Dåved - Dyster (Moloken är också bra)

Falna - Blekna

Försaka - Avstå ifrån

Galej - Party

Månne - Kan hända

Pastill - Tablett

Kuf - Underlig

Kavat - Orädd

Arla - tidigt på dagen

Kräslig är dock ett ord som man ska använda med yttersta försiktighet. Det betyder läcker men kan ofta förväxlas med Gräslig. Jo det är sant.

... sa jag att det är sjuk tråkigt att har sjuktråkigt när man är tråkigt sjuk?