Trots dagens stora uppdrag och betydelsen för vad jag presterar hade jag utan tvekan hunnit med morgonens bestyr om jag legat kvar under täcket till nio. Jag hade kunnat snooza som det så hypat heter hur länge som helst eftersom min blå visade sig för världen igen redan halv sju. Nu när jag sitter här färdig att börja dagen klockan 8:50 så börjar ögonlocken kännas tunga igen och jag undra vad som fick mig att trycka igång IceAge 2 redan 06:50 och sedan gå upp halv åtta. Jag tror ett halv engagerat och inte fullt fullbordat svar är att jag inte vill stressa och bli mer stressad än vad jag redan är. En annan del av svaret är väl för att jag då sovit åtta timmar och min kropp tyckte att det räckte.

En kopp kaffe är drucken och kesomacka nerstoppad i magen som faktiskt, utan att jag är vidare överraskad, redan hade lite fjärilar i sig.

Nu har jag minst en timme kvar att fördriva. Det kommer bli stickning och Christer i P3 och Rebecka Winterbarn-Elg. SÅLD! Inte bara hennes namn är magiskt utan när hon talar om saker som när jag tänker efter ibland är, för mig, total oinstressanta sitter jag där som fastbunden och tycker att talakan vara lika vackert som att sjunga.

En kopp kaffe till.

http://elinmusik.se

Besök gärna.

Och dela gärna med dig av tankar.

I mitt hus som jag i "vuxen ålder" kommer finna och sätta mig till ro i behöver jag en sak. Ett fönster man kan hoppas upp och sätta sig i. Kura upp sig i massa kuddar och med den största och äldsta temuggen man kan hitta fylld med kaffe. Där ska jag sitta på mina tomma dagar och fylla dom med tankar och mys.

Jag undrar om jag hade kunnat få en tankeboll till att stanna. En såndäringa som man ska koppla skallen till och då hjärnan inte tänker någonting stannar den upp eller i "bästa fall" vänder och går motsatta håll. Fråga är vad som är bra med detta. Kanske är det bara en rolig grej. Må så vara. Jag hade i alla fall velat vara den första som hade kunnat får det att vända ett helt varv. Måste hjärnan gå på extrafart efter det för att ta igen missade tankar? Vilken tankar är det man missar? Varför tänker jag på detta? Har jag inget vettigare att tänka på?

TVshop kan vara något av det sämsta trams man kan välja att fördriva sin tid med. Därför var det otippat när jag satt i mässen igårkväll och fastnade i ett försök till att få tittare att ringa in och beställa. Jag ringde givetvis inte. Skulle inte komma på frågan. Men jag blev lite intresserad och lite såld. Något som faktiskt ser ut att vara en sak som fungerar och som verkar vara något som jag skulle kunna få ut något av. Vad var det då som det marknadsförde så fint för mig. Jo ZUMBA. Det ser fantastiskt kul ut. Men tanke på hur roligt jag har det i tredje settet när jag får flippa ut och vara ful och tramsig så verkar detta vara en träningsform som kan passa mig. Jag funderar starkt på att prova på.

Och bikram yoga. Hm, ska det vara så att jag i vår kommer igång med lite passträning kanske. Gym i alla sin ära men det kan vara skoj att "passa" lite.....

.... Nu var jag precis inne på en hemsida och kollade upp priser. Vad är grejen med det? Nej jag ska träna i en bastu istället.

Jag har ett kontrollerat men tickande kaos i mig. Det är inte negativt. Ett kontrollerat men tickande kaos kan vara ack så härligt som lugn och fridfull harmoni. Men det är en konstig och lite svår känsla att förvalta till något användbart.

Jag stoppade i en maskin tvätt. Ett par timmar senare skulle jag gå dit och hänga upp mina rena kläder. En kvinna jag aldrig sett på båten tidigare stod och stoppade i sin laddning smutstrasor i maskinen och jag såg mig omkring. Min kläder hängde i fina rader på torkgalgarna och jag frågade henne lite försiktigt om det var hon som hängt upp mina kläder.
"Ja, jag tänkte det kunde vara en fin vardagsöverraskning".
Jag blev så glad att jag nästa fick en liten tår i ögonvrån. Det är så lite som gör så mycket.

Promenad upp till Apoteket nu, in om Sjöfartshotellet och sedan fika med Claes. Blir nog en bra dag där här med. Moa har lämnat oss för en kryssning och det kommer känns tomt utan henna. Får försöka se det positivt och faktiskt glädjas åt att vi får lite omväxling och det kommer nog gå utmärkt att arbeta tillsammans med Camilla.

Jag har bara två kryssningar kvar innna jag går av. Det känns overkligt och lite konstigt och nervöst och roligt och skrämmande och pirrigt och kul.

Nå ska dagen kanske börja? Ja det tror jag nog. På med vintermodulen och ut i kylan.

Idag var jag så trött och sliten efter gårdagen att jag klockan två verligen fick hårt bestämma mig för att klä på min alla ytterkläder och promenera bort till Marinan. Det är kanske ingen stor prestation i sig och i vanliga fall brukar den promenaden förlängas med en 40 minuters extra tur. Men inte idag. Ögonen var så trötta att det tårades i den finska krispiga kylan. Morgan kom indroppande några minuter efter mig och jag kan inte påstå att han är på någon nivå över mig i energi. Skönt att man är i samma anda.

Nästa nya låt jag lägger till på listan i setten är finsk. Det är svårt men en utmaning och aktiverar hjärnan. Det behövs :)

Det finns så mycket tankar i hela mig. Det bubblar liksom nästan över just nu.

Väldigt nöjd medm in audition för Wallmans idag. Man kan alltid göra bättre men jag tycker mig vara... som sagt... nöjd.

Linda har åkt tillbaka till Skåne land nu. Det har varit fint att ha henne här. Nu känns det lite tomt. Jag älskar henne på engelska och alla andra språk.

På båten är det som att jag går på en smal planka. Det krävs inte mycket för att trilla av och rakt ner i iskall och smutsig dynga men det krävs heller inte mycket att trilla ner i varmt och kristallklart vatten. Det är väl så det är i hela livet antar jag. Man slungas mellan glädje och sorg. Mellan hopp och förtvivlan. Mellan dur och moll. Usch. För klyschigt. Jag hörde det själv. Just nu är jag glad. Jag känner mig lugn och trygg. Det kommer nog hinna vända många gånger innan... ja säkert innan det är dags för middag. Men jag har börjat vänja mig vid det.

Jag har insett att mitt broderande leder till en del problem. Inga större problem. Inte några världsproblem. Men dock befintliga och för mig påtagliga rätt ofta. Det yttrar sig när jag har en tid att hålla. Något jag ska bege mig och som jag måste hinna till. Som när ett nytt sett börjar på båten och jag måste vara där kvar över. 9 minuter över kan jag börjar fylla i en ny yta i mitt mönster och inser att jag inte kommer hinna klart till jag måste stänga hyttdörren bakom mig och kuta upp.
MEN JAG MÅSTE HINNA!
Jag måste i alla fall ta slut på den tråd som är instucken i nålöglan. Jag hinner. Jag hinner. Och där slog klockan över till 14 över och jag måste skynda mig. Har jag tur hinner jag klart. Hinner jag inte är det som att något fattas mig. Som att jag inte är hel. Nu överdriver jag och det hoppas jag att ni förstår. Men jag tror det kan vara en vanligt fenomen. Att man i vardagen ofta "tävlar" med sig själv.

Jag funderade idag på vilken som var min absolut första audition. Jag minns det som om det var igår samtidigt som det känns som en hel evighet sedan. Känns det inte så med det mesta? Som igår fast en hel evighet sedan? Pure Skill, i Malmö. jag fick en plats. Som igår fast en hel evighet sedan. Ja ni förstår.

• Dagens tips: Lyssna på P3s podradio. Ladda ner program gratis till ditt iTunes eller skaafa Podradioapplikationen i din iPhone.

Jag var inne på Stagepool och läste i en annonserna. Dethär var vad som krävdes och jag klöktes lite.

Du ska: 
- Vara mellan 18-24 år 
- Ha stor sång och scenvana
- Vara tonsäker 
- Kunna dansa koreograferad dans (men behöver inte vara dansare) 
-Tycka om att stå i rampljuset och gilla publicitet
- Vara glad och ha lätt för att samarbeta

- Vara vältränad och smal och ha ett fördelaktigt utseende 

- Vara beredd att jobba hårt, prioritera och lägga mycket tid på gruppen
- Kunna ge 100%!
- Vara flexibel
- Bo i Stockholmsområdet 
- Tycka om att resa, även utomlands 
- Behärska engelska språket väl
Arvode enligt överenskommelse.

Var går gränsen på när man inte är smal. Var går gränsen på när man inte är vältränad? Var går gränsen på när man inte har ett fördelaktigt utseende?