Snart kommer jag få inspiration till att skriva något. Imorgon tror jag.

Vad ska jag skriva om?

Gå in och lyssna på mig så länge.

www.elinmusik.se

Nu har jag skickat in mina papper. Ska jag bli student till hösten? Det är frågan.

På måndag får jag besök av fina Thea. Det är behövligt. Tusan vad behövligt det är. Längtan!

Mycket som snurrar i huvuet. Värre än vanligt.

För två dagar sedan satt jag på tåget ner från Stockholm. När jag nu endast ett par dagar senare sitter på återresan skriver jag som min resgranne på föregående tur gjorde i sin lilla diktbok och som jag utan att rå för det slängde ner en liten blick i. Konstaterande från ett tåg. Hon var ung, nästan liten, mager, oskyldig och drömde om fashion, modellande, lycka och att hitta sin väg i livet. Jag ville fråga henne om han var lycklig men jag vågade inte. Kände inte att jag hade någon rätt till att få veta. Ville inte tvinga henne till att tänka på det. Jag ville säga till henne att det mesta ordnar sig och blir bra i livet. Men det vågade jag inte heller. Feg eller försiktig? Hårfint.

Nu sitter jag som sagt på tillbakaresan och tycker att tågturen är seg redan nu, efter bra en timmes tuffande.

Tänkte konstatera lite.

Jag har, som jag tidigare skrev, börjar spåna på något nytt. På något jag skulle kunna tänka mig. På något som jag faktiskt, just nu gärna vill göra. Jag skriver och funderar och ordnar och planerar. Det som jag gillar.

Nu är det båten i 12 dagar. efter februari månad känns det som en barnlek. Det kommer gå fort. Jag har mycket att göra och mycket att se fram emot.

Jag ska inte ge mig. Aldrig ge mig.

Jag tror att jag har börjat tänka om. Har påbörjat en tanke som med stor sannolikhet kommer stanna kvar, växa. Ändra form.

Någonting måste ske.

Någonting måste förändras.

Någonting måste göras om.

Någonting måste förnyas.

Frågan är när.

Frågan är hur.

Frågan är vad?

Jag börjar skriva ett inlägg men sedan raderar jag det igen. Kanske borde jag sluta skriva här? Hade jag klarat det?

Monica Zetterlund är helt magiskt. Var helt magiskt. Tänk vad hon har gjort. Tänk vilket geni hon var. Vilka framgångar. Vilka motgångar. Kan man bli så framgångsrik nuförtiden? Är den tiden förbi?

Kända elever som gått på Nicolai

    •    Hans Alfredson, komiker, regissör och författare
    •    Henry Dunker, industrialist och filantrop
    •    Jan Gehlin, författare
    •    Bob Hansson, poet
    •    Gabriel Jönsson, författare och poet
    •    Bertil Ohlin, ekonom, folkpartistisk partiledare, mottagare av Nobelpriset i ekonomi, tillsammans med professor Gunnar Myrdal grundare av Stockholmsskolan
    •    Ruben Rausing, företagare
    •    Hans Selander, fotbollsspelare
    •    Stellan Skarsgård, skådespelare
    •    Anders Linderoth, fotbollsspelare och tränare
    •    Maja Ivarsson, Felix Rodruigez Sångare/Gitarrist i The Sounds

Jag har kommit på en ny grej som jag antagligen kommer gå upp i totalt. Det är en genialisk idé som jag med glädje kommer berätta om när jag vet om det är något jag fastnar för och vill föra vidare. Nordins papper i Söderhallarna ska besökas så fort mitt kaffe är uppdrucket och jag fått gjort allt jag måste samt vill (samma saker just idag).

Sissela och Dödssynderna. Så himla bra. Det är helt magiskt bra faktiskt. Om jag innan sagt mig älskar http://svt.se/play kan jag nog nu till och med påstå att jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det.

Jag skrev förra gången att jag väntar på att en snar framtid ska vara här. Jag vet inte men det kan vara så att den redan har börjat närma sig.

Ett livsschema. Med detta inte sagt att allting, från vagga till grav (om det är en sådan man vill hamna i) är förutbestämt och att vi därför inte behöver anstränga oss för vårt eget och andras bästa. Då hade det inte funnit någon som helst anledning till att kämpa och sträva, arbeta och slita. Nej givetvis kan vi själv påverka hur vårt schema ser ut i viss mån. Men jag tror fullt och fast på livsschema. 

Det är en ny dag och det finns nya möjligheter. Jag har höga berg och djupa dalar. Vad gäller det mesta i livet. Men det försöker jag vara tacksam för. Det är befriande och förnyande att gråta.

Försöker intala mig själv att allt som händer har en mening. Jag vet att det är nästintill omöjligt för mig att se vad meningen är just i stunden men ofta kan det visa sig inom en snar framtid. Jag väntar just nu på en snar framtid.

Idag går jag på båten igen. Det känns ok. Skönt att jobba och ha något att tänka på. Men det är tomt idag. Det må jag säga. Tomt.