Det har varit tuffa dagar. Jobbigt och nedbrytande. Alltid svårt att gå miste om något i livet på grund av att någon annan är bättre än vad man själv är. Fast jag länge vetat det är det fortfarande tråkigt att få det bekräftat. Det måste ju vara på grund av det för jag kan inte kommer på någon bättre anledning.

Men jag lyfter huvudet mot himlen och blickar snett uppåt. 

Kanske blir det en sommarsäsong till. Man vet aldrig. Man vet aldrig. Om så blir fallet kommer jag se min hemvistelse som en lång semester med möjlighet till vila, träning, pianospel, resor och allt som får mig att må bra. Jag är den som blir magiskt deppig men jag är nog också den som kommer över det magiskt fort. Livet är för kort för att deppa över saker som redan gått en förbi.

Om en vecka idag kommer Linda hit. Fina Linda. Jag längtar och längtar och längtar. Vi ska ha det så mysigt och hitta på så mycket härliga saker.

Om fyra dagar kommer Alex hit vilket vi ser fram emot även det. Kul med besök som verkligen behövs såhär sex veckor kvar på säsongen. Vad bra vi har haft det!

Nu åker vi snart in till hotellet för att träna och fixa lite grejor.

Solen är lite frånvarande såhär på morgonkvisten. Vädret har börjat bli behagligare. Har dock fått höra att vi väntar på en värmebölja till. (Linda du behöver inte vara orolig, du ska nog kunna sola i vilket fall ska du se)

Skriver med sen! Har varit dålig på det dessa dagar.