Ibland är det klockrent. Då tänker man, jaha, det var såhär det skulle vara. Då går allt enligt livsschemat. Om det finns ett livsschema. Man känner tacksamhet och uppskattar ödet. Om ödet existerar. 

Ibland känner man på sig att det var någon som gick fel. Någon som man borde fixa till och ändra. Ordna upp så att det blir som det skulle vara. Jag vet inte om det ligger i vårt ansvar men om man vet att något är fel ska man inte göra det rätt då? Eller i alla fall försöka?

Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha? Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?  

Jag har det bra på båten och och vi har det så mysigt! Ska dock bli skönt att på söndag gå av och komma hem ett litet tag. Blir nog dock utdragning av visdomstand igen. Attans vad ont jag haft.  

Peace out!